- Marion Sjöberg

Sitter och tänker lite, lyssnar på mitt gamla favoritband med namn My chemical romance. Jag var verkligen nörden nummer 1. För ett år sedan skämdes jag verkligen att jag gillade dem, egentligen förstår jag inte varför? Bara för att alla sa att det är ett emo band? För att jag var emo? För det första nej jag var inte emo, emo är en musikstil som står för emotionell hardcore. (Men hur mycket det än flög fram och tillbaka kunde människor tydligen vara emo, de som lyssnade på den musiken och de som skärde sig. Tycker det är kul hur människor är, och de som skärde sig för att de ville vara emo? haha tragiskt.) För det andra så var de bra. Åtminstonde de gamla albumen, även om jag knappt lyssnar på dem nu så tycker jag inte om deras senaste album. Förutom SING.

Egentligen förstår jag inte varför jag pratar om det här? Varför pratar jag om det här?
Antar att My chemical romance var det band som stod mig närmast om hjärtat som fick mig att må bra ändå, trots det som nyss hänt. Och det fick in mig på rätt spår igen, både med mig som människa och musikstil. Och jag tror att många har upplevt det, "överlevt" tack vare musiken. Ja den betyder så himla mycket för nästan alla människor som är på jorden. Jag undrar vad jag skulle varit utan musiken, hur skulle jag vara idag då? Absolut inte samma person. Det skulle ingen!

Som jag skrev förut så vet jag inte varför jag skriver om det här och varför jag kan skriva så himla mycket om det? Bara kommer och ja, jag vet inte allt. Men ska inte prata på det nu, glad musik på g för nu är det helg och jag bara måste till p&l!

Sing it for the boys,
Sing it for the girls,
Every time that you lose it sing it for the world.
Sing it from the heart,
Sing it till you're nuts,
Sing it out for the ones that'll hate your guts.
Sing it for the deaf,
Sing it for the blind,
Sing about everyone that you left behind.
Sing it for the world,
Sing it for the world.