Tummen upp för hemtelfoni

Kom på en grej som är ganska onödig information men äsch wth.

Vi köpte nyss nya hemtelefoner och då ställde jag mamma och pappa frågan om vi behöver ha hemtelefon idag, eftersom många säger upp det med tanke på att man alltid ringer via mobil osv. Men jag kom nu på ett argument FÖR att ha hemtelfoni.

Ni har säkert alla varit med om att ha slarvat bort mobilen under täcket, i garderoben eller mellan soffkuddarna ect.. och om ni har det som jag kanske ni oftast är ensamma hemma och alla andra har med sig sina mobiler. Ingen hemma = ingen telefon att ringa på till sin egen mobil. DÅ är det bra att ha en hemtelefon så man kan finna sin mobil igen!!! Problem solved

Ska alltid ha en hemtelefon .. eller två mobiler åtminstonde, eller så gör man som pappa och har tre!

Release

Den senaste tiden i mitt liv har inte varit lätt. Det har hänt väldigt mycket, saker har kommit och saker har gått. Jag tog studenten och efter dess har allting bara rasat mer.

Jag är kluven, vad ska jag göra?

Förlorat en människa som jag försökt intala mig själv inte var värt allting, men jag har haft fel. Det är verkligen helt otroligt hur man kan sakna en människa som finns vid liv, som man skulle kunna springa på varje dag men som man ändå på något vis alltid lyckas undvika? Men man är två i en vänskap, och som en bra vän måste man även kunna acceptera att det inte alltid fungerar och att delas är det bästa sättet.
 
Jag har försökt med allting nu känns det som, kring allt vad vänner och arbete heter. Och att testa på ett jobb som telefonförsäljare fick mig att inse att jag kan utvecklas, men tyvärr har jag inte personligheten som krävs för ett sådant arbete. Men jag uppskattar hur jag steg för steg började växa till mig och hur mycket det kommer att ge mig i framtiden, av bara 6 dagar.

Men för att inte bara sikta på det jag saknar och fokuserar på så lättar jag upp stämningen med att jag har fina vänner (som jag ska ut och festa hårt med när jag får pengar) och världens underbaraste pojkvän. Hur hade jag överlevt utan er?

Efter att ha lyssnat på musik i några timmar så blev jag väldigt känslig och jag skiter i ifall ni läser eller inte. Detta var bra för mig, då jag förmodligen för fösta gången lyckats skriva ut allt i ord istället för att sitta och gråta.

Fall

Längtar till hösten då jag kan dra upp en halsduk rätt i ansiktet och bara få va.

Every second, every minute, every hour, every day


Done

Slutar att blogga för ett tag, ska försöka fokusera på bättre saker och komma på bättre ben. För just nu är jag så jälva sårbar.

I will wake, I'm never taking my eyes off of you

Memories will never fade

Åååh

Har lite damp.

Blir så trött på att du alltid ska ha det jobbigast och så fort ingenting passar dig så hör man den där höga sucken. Du tycker nog allt och ingenting. Jag har hört miljontals gånger på hur mycket du sliter, att du jobbar så att du tappar allting du håller i. Men vet du vad? Alla kan vara lite lössläppta i händerna ibland och alla jobbar, JAG går i skolan. Och skolan idag är ingen jävla lekplats som det var när ni var små utan idag är det någonting "framtidsbyggande" som är jävligt psykiskt jobbigt.
Att behöva ta bussen varje dag som tar 50 minuter när du kan sätta dig i en bil i 5 minuter och sen är du framme. Och ändå samma klag hur jobbigt allting är osvosv. Ja, jag har nog hört det mesta. Det är aldrig synd om någon annan förutom om dig. Jag är trött på ditt klag hit och dit och hur irriterad du blir när man kommer med en sak som bevisar att man själv har det värre.

Feelings

Just another moment in your eyes
I'll see you in another life in Heaven
Where we never say goodbye


Nu när ångesten har börjat tränga fram så släpps allt. Allt jag inte vill, det bara kommer ändå eftersom det är enklare att ta allting på en gång. Fast, jag vet faktiskt inte om det är det. Bara ett annat sätt att överleva resten av den andra tiden.

Att en enda låt kan fånga en så hårt och bara dra tillbaka tiden som man har i minnet. Ibland är det bra, ibland är det inte det. Allting beror på just vilket minnet var. Idag drog det mig tillbaka till henne, och det enda jag ser är en tunn människa som varken är vaken, kan sova eller prata. Kan inte förklara, det vi alla hoppades på sprack. Och det har gjort så att jag har slutat tro på mirakel. Samtidigt som jag lärde mig att tiden läker inga sår, vilket är bra för det är en livssak. Och man kan inte lära sig den förän man själv går igenom någonting. Det jag lärde mig var att just den meningen (tiden läker sår) är bullshit.

Jag kanske inte gråter lika mycket längre, eftersom att jag tänker på dig varje dag och jag har lärt mig att leva med det. Men det betyder inte att jag inte saknar dig lika mycket nu som då, och det betyder heller inte att det behöver bli lättare att leva med det. För jag vill fortfarande ha dig här och kommer alltid att vilja ha det också. Jag önskar bara att du kunde få uppleva mitt liv också, träffa mina fina vänner, min bästa pojkvän och bara se hur jag har blivit idag. Men jag nöjer mig med att veta att du är här ibland, och jag vet att du är stolt över mig. Jag håller också hoppet uppe om att få träffa dig igen, när det är min tur att gå.

Men för att komma framåt så behöver man försöka att fokusera på de bättre minnena istället för de sämre. Och det är min hemlighet. Jag saknar dig! ♥

Saknar de gamla tiderna

Det har verkligen inte hänt ett skit idag. Undrar vart alla är och vart alla tar vägen. Och vad hände med det där efterlängtade sommarlovet som man hade lovat sig själv med att vara ute, umgås och ha det allmänt bra!

Har knappt träffat någon under sommaren nu känns det som, och jag kan verkligen märka det i mig. Känns som jag förlorar de som har stått mig närmast under min uppväxt. Jag saknar folk jag var med för bara ett år sedan, eller två år sedan. Då man gjorde saker tillsammans och hade det allmänt skönt. Saknar verkligen mina två vänner, Rasmus och Robert. Från att va ungefär varje dag till att inte ens ha setts sen typ valborg .. :( Ledsen gubbe på det!

Nej men påtal om sånt där så ska jag gå in på någotning helt annat, sitter och kollar på ett program där nere som jag ska återgå till och kanske ringa bästa pojken i världen.

saknar att bara vara vi, det suger verkligen ibland att folk förändras. Både till bra och till det man inte vill vara en del av.


Det finns människor till allt

NU vet jag vad som händer när man fyller 18 år.

Det är förmodligen någon jävel som kollat att jag fyller år idag och gjort ett konto med MIN identitet på tradera för att försöka sälja grejer som förmodligen inte ens kommer komma fram. Utan bara är till för att få ut pengar av det. Hur sjukt är inte det? och hur klockrent är det inte att det är just mig det blir för.

En kille tog kontakt med mig via facebook som tur var, så nu är det hela anmält både till tradera och polisen. Helt sjukt jävla arg. Vem fan gör så? Iditoter det finns. Detta var tydligen någonting som var väldigt vanligt, men frågan är ju då varför de inte gör någonting åt det? Tillexempel att tradera tar reda på mer information om personen som blir medlem så att INTE det här ska kunna hända. För jag menar, någons identitet avslöjas och en dag kanske man står i sitt hus och får besök av personer med en flyttningsbil för att de har köpt det, bara för att någon jävel tycker att det är ett bra sätt att tjäna pengar på. På att göra falska auktioner i falsk identitet. Och då står någon där utan hus och är nog några tusenlappar fattigare.

VAD GÖR MAN DÅ?
och ska det få gå så långt egentligen?

Allt är egentligen bara en tidsfråga

Nu är jag hemma igen! Skönt att komma bort lite till Daniel faktiskt, det var behövligt! Dock pluggade vi ingenting utan vi spelade mobilspel hela tiden istället, förutom när jag sov lite. Vart helt slut!

Ganska svårt att missa att jorden skulle gå under idag, verkar inte som det? haha, men jag vart fortfarande lite rädd för det där, eller jag ÄR det. Man vet ju aldrig vad som kommer hända. Men det jag tänkte på är att vi (människan) har skapat någonting som kallas, år, dagar och tid. Hur kan man då räkna ut när jorden går under om datum och tid egentligen inte existerar. Man kan ju inte räkna ifrån det direkt. Bara en liten tanka jag hade. Allt är egentligen bara en tidsfråga, som man aldrig kan ta reda på.

Får se vad som händer idag, kommer nog bara vara hemma och mysa vid tv:n är fortfarande helt slut, förstår inte varför. Har ju varit hemma i tre dagar, men det räcker inte för att vila upp sig. Utan man blir nästan bara tröttare utav det, konstigt nog!
Hoppas alla får en bra lördag!


I'M JUST NOT ENOUGH, AM I?

Bortglömd? Nädå ..
Har lärt mig att inte ta det personligt länre.
Vill att Daniel ska vara här ♥


IDK

Trodde det var en ändring, en som jag velat och längtat efter länge. Men ändå sitter jag här, och är tillbaka till stället som var för 3 månader sen. Och nu vet jag inte längre, vet inte, vet inte.


eller ja, glömt och glömt.

I'll pause this game so our love will never end

Hatar mitt liv, hatar att vara där jag inte trivs. Visst problem, fine. Men när det alltid är samma saker, ingen orkar lägga ner sig, bara synd om sig själv, bara klag bara klag. Jag bara orkar inte, vill bara bort och verkligen känna att man lever.

Jag hatar mitt liv, fast egentligen så gör jag inte det.
För vet ni vad? Jag har värlens underbaraste pojkvän, världens bästa vänner och världens bästa syster.


RSS 2.0