And sometimes we just have to let it out

Cause the hardest part of this is leaving you.


Det är vid dessa tider minnena kommer tillbaka mer och mer.
Jag kommer aldrig att glömma den kvällen
. Och det värsta var att jag visste att det inte skulle gå mycket längre till. Samtidigt som jag hoppades på att ett mirakel skulle se, eftersom jag vägrade att inse. Jag tog din hand och fick knappt fram orden "hejdå", pratade i mina tankar till dig trots att du inte hörde. Men den natten orkade du inte längre, du hade fått det du behövde. Ett sista minne utav oss och samt vi ett av dig. När telefonen ringde kollade jag bara på klockan och förstod vad min pappa snart skulle säga. Jag minns allt, dig, hur du förvandlats till någonting obeskrivligt. Det var den dagen sjukdomen besegrade mänskligheten ännu en gång. Och jag hoppas innerligt att det var sista gången jag någonsin ska få uppleva det igen. Aldrig ska någon behöva genomgå någonting liknande, aldrig.

24/3-07 ♥
du finns alltid i mitt minne,
och i mitt hjärta är du djupt begravd.

Kommentarer
Postat av: Hannah

<3!

2010-12-25 @ 00:07:56
Postat av: Marion

2010-12-25 @ 11:24:31

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0