Nu sjukdom och oro ej mer gör dig illa. Skön är vilan som natten ger. Underbart att veta, Du lider ej mer.

Har lite blandade känslor över dagen, en såndär dag man är så stolt över sig själv och en såndär dag man aldrig vill uppleva igen. Vi läste upp våra minnestexter i skolan idag, min handlade om just mormor. Idag för exakt fem år sedan såg jag dig för sista gången, jag minns hur jag strök din hand, hur jag pratade med dig i mina tankar om att hålla dig stark, jag minns hur vårt sista hejdå var.

Även om det har gått så himla lång tid så kan jag inte släppa det, jag vill inte släppa dig. Ett sista minne fastnar kvar för alltid. Och jag ångrar ingenting om hur min sista bild blev, jag tänker tillbaka på hur du var . Då du skällde på morfar för att han dammsög för dåligt, då du visslade när du lagade mat eller då du rapade som en man. Det är så du skulle velat att min sista bild var, och jag kommer alltid ihåg den du var bakom den cancertunnna kroppen. Min favorit person, min förebild, min mormor. ♥

can feel your presence, can smell your fragrance as if you stood beside me


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0